Det var idag vi verkligen fick chansen att säga farväl en sista gång, det var idag vi samlades och denna dag är bara tillägnad den absolut finaste mormorn i världen. Begravningen idag var nog något bland det värsta jag har varit med om, men allt var så fint: blommorna, kapellet, sången som framfördes och prästens tal. Ett tal om hennes liv, en liten bit av allt. Om hennes och morfars liv ihop, att de har firat guldbröllop, 50 år är helt otroligt. Om deras gemensamma barn, min mamma och hennes två bröder. Om oss barnbarn. Om hennes syskon, hon var en utav 12. Om en utav hennes bästa vänner, hennes hund Bamse. Och om alla de vänner som hon haft genom livet. Mormor var en otroligt omtyckt människa och det förstår jag mycket väl. Och hon var alltid så himla positiv, trots allt som hände. Det var runt 60 personer på begravningen och det var minst lika många som hade skickat brev eller gett ett bidrag till Hjärt- och Lungfonden i hennes namn, vilket värmer hur mycket som helst. Och eftersom att det var just hjärtat som gjorde att hon inte orkade mer, så tycker jag att det är en fin gest att ge pengar till forskningen så att de som är drabbade av samma sak kanske kan få bättre hjälp.

Det värsta är att det var så lång väntan mellan att hon gick bort och till begravningen. Och då kändes allt så bra och jag trodde att jag hade förstått det, att det hade hunnit sjunka in. Men ack så fel jag hade. Idag kändes det som att jag gick in i en vägg, det slog så jäkla hårt. Min finaste mormor, jag saknar dig så att det gör ont och du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta♥